tisdag, maj 07, 2013

"Mitt" lilla hotell

Var fint och lugnt och helt underbart, en svit på 25 kvm hade jag för mig själv, sedan kom Anna och bodde med mig en helg, då kunde jag göra utflykter igen och vi hade så skönt, avkopplande och trevligt. Oss väl unt, vid frukosten konverserade vi med hög som låg, det är ju tur att vi båda har en så god uppfostran så vi klarar av både engelsk överklass och annat;-) och att jag är så väluppfostrad så jag inte smygfotar någon med munnen full av mat och lägger ut på bloggen;-). Sådant förekommer tydligen i vissa kretsar;-).

Behovet var stort att berätta för var och en om det fantastiska livet som framlevdes men när vi skrapade lite på ytan så var kunskaperna rätt mediokra. De tystnade mer och mer när de frågat Anna om livet här och jag kunde riktigt se hur tankarna for i kors i deras huvuden om hur det var möjligt att ha en så fantastiskt begåvad dotter som dessutom talar en alldeles fantastisk engelska. Ja kan uttrycka sig som de inte kunde själva och på deras eget språk!

Så först antog de att det var jag som kommit till England som student och sedan stannat, gift mig här och att Anna fötts i landet. När det nu var Anna som kommit själv gick det runt i huvudet på dem, plötsligt visste de inte alls vad det skulle bli av deras tre bortskämda söner som tog tid på sig med sina studier och skulle de sedan få höga tjänster månntro;-). Nästa morgon berättade paret om all fantastisk engelsk historia i allmänhet och om Sheffield i synnerhet de lärt från Anna morgonen innan för det nytillkomna paret vid bordet och såååå fantastiskt det var här och där, (fortfarande hade de då inte varit här och där och de använde helt Annas berättelse som sin egen, så där som professorn på labbet gjorde när han framförde min idé som sin och jag bara lyssnade storörat när det hände första gången;-). Roande i sig med lite antropologistudier men något tröttande för mitt huvud.
Ägarparet till det fantastiska huset var underbara och mer jordnära och kändes som vänner efter denna vistelse. En upplevelse rikare och helt oplanerad:-):










Sämre kunde jag bott;-) men knappast bättre, ett fantastiskt hus i ett mycket vackert område och med ett förtjusande värdpar. Jag saknar både dem och mina kära och Sheffield här hemma nu och tänker mycket på allt.

2 kommentarer:

  1. Ja det var ju skönt att det blev bra iallafall :) dom tog inte kort på oss heller när vi tuggade, såvida de inte var väldigt bra på att smygfota :)

    SvaraRadera
  2. Anna, det var ett underbart ställe du hittade:-) och ja, man vet ju inte som sagt;-), helt säker går man aldrig;-).

    SvaraRadera