måndag, juli 01, 2013

Ikväll har jag lyssnat på Kristian Gidlund

Och hoppas att mirakel fortfarande kan ske för någon mänsklig skolmedicinsk hand kan nog inte göra mer. Förstår lite grand i alla fall av de ingrepp som gjorts tidigare med ett halvårs anstånd i tid, nu ett så slutgiltigt besked, men hoppet lever hos mig, tänk om ett mirakel kunde ske. Detta sommarprat, ja prat låter ytligt i detta sammanhang, hade ett djup och en röst som bara kan vara hans. Ingen som lyssnar kan glömma orden.
Har lyssnat på samtliga program hittills utom Liv Strömquists, (ska lyssna på det), och tyckt att samtliga varit om inte helytliga så halvytliga.
Och konstigt, men en känsla i detta program var, frid.
 Resor talar han om i olika världar
Blommar vår efter vår