Skulle rest hem

Men det gick inte, 11 april. 16 april tog jag in på ett alldeles fantastiskt litet hotell för egen privat rehabilitering som kändes välbehövlig, Anna hittade det och det var verkligen ljuvligt hos S&RB i detta hus med hemlagad frukost där vi beställde vad som önskades. Och det gjordes. Önskades:-):

Då hade jag kamouflerat skadorna med hjälp av Anna, jag sminkar mig rätt lite i vanliga fall men nu var det bra med concealer mm. Och det värsta hade gått tillbaka. Tack och lov! Även näsan börjar minska och få sin ursprungliga form. Tack och lov igen!

Uppdatering: fotona är från 16 april, idag den 5 maj så har näsan blivit t o m mindre än förut säger maken;-) och väninnan jag var på utflykt med igår på namnsdagen är läkare så hon tittade noga på allt och såg bara det lilla märket i pannan men förhörde sig grundligt om allt, fotona jag visade från olyckstillfället var förskräckliga och hon blev förskräckt och ryggade tillbaka. Men det är fantastiskt vilken läkningsförmåga kroppen har att ta hand om skador och annat. Leukocyterna rusar till och börjar fagocytera och bryta ned, restprodukterna från erytrocyterna färgar ansiktet i blått, grönt och så småningom gult, bilirubinet syns genom huden och här fanns mycket. Allt detta är en ansträngning förstås för kroppen, men jag har orkat väldigt mycket trots detta, för mycket kanske men det har ju gått bra.

Innan mågen kom och hämtade till hotellet, det hade varit en arbetsam dag denna och här är jag enormt trött.