Söndag och sista semesterdagen

Ja inte för mig men för mina kära som varit lediga en vecka och idag var det festligheter på stan, vi startade på ett gulligt café och fortsatte sedan till ett stort kulturhus där det är vintage, bio, café och restaurang och idag söndag ett roligt loppis.

Det här har jag tänkt fota flera gånger, nu stannade dubbeldäckaren precis här för trafikljus, satt i rätt höjd:-)

På vintagecaféet i den gamla biografen, ja det visas ännu gamla filmer här, idag var det loppis både ute och inne, väldigt fint och roligt, jag fyndade en vacker oval träbricka med broderad duk i, broderad vitt i vitt. En kvinna frågade om jag ville köpa karlen hennes, ja sån där engelsk humor som jag är hemma med nu, han skyndade sig att säga att han kunde följa med direkt:-), bäst att gå vidare tänkte jag, väldigt snygg karl iofs och säkert 20 år yngre än jag;-)

Bion med balkonger

Sedan for vi vidare till konstutställningen i Botaniska trädgården, den var helt fantastisk, så mycket fint av konstnärerna fick vi se och de var själva på plats, akvareller, olja och mycket mer fanns att se, borgmästaren herself kom och det korades vinnare eller vad man ska säga, ja de fick utlåtande och pris i olika genrer. Konstnärerna var både mycket kända och andra mindre kända. Jag köpte några konstkort som var så fina i akvarell, vinterbilder, svårt att välja för det fanns så otroligt mycket vackert och konstnären själv kom fram och var bara så där oerhört trevlig. Annat fanns också i vackert konsthantverk och annat mer spektakulärt än vackert kanske, men det är i betraktarens ögon.

                Här står jag och tittar på handgjorda smycken, alltid intressant:-) och det blev visst ett par.

Färgmatchat!

Sen går vi en riktig långpromenad i paradiset känns det som, det är en otroligt vacker grönskande Botanisk trädgård och så mycket som blommade ännu, ja jag tror att det blommar året om här.

Och dagens fina "Lizzie"

Lite Cityliv

Idag regnade det från morgon ända till kväll, det var länge sedan och vattningen behövdes. När det slutade och det var ju lördagskväll så vi tyckte att vi skulle slå runt lite:-), gick först in på en favoritpub men den var verkligen befolkad, så enormt mycket folk och lika många stod som satt, alla bord var upptagna, vi kikade in i den italienska restaurangen intill och där var det lugna gatan, god mat även där fast minst dubbel så dyr som på puben men det får gå det också ibland.

 Helt sanslöst god var efterrätten, någon sorts glasschokladkakeskapelse med läcker kolasås över, fantastisk!

Jag ville ha en pizza och den var väldigt god, sen tog vi en liten sväng i skymningen och tittade på elefanter:

Kvällens "Lizzie", ofta när vi fotade, dels elefanten och dels varandra så kom folk fram och ville ha hjälp med att bli fotade med sina kameror, lite mer ordentligt än bara selfies:-)

Vi tar en ny tur

Åker spårvagn till The Hall of Mall, ja det är mitt eget namn på den:-) och  fast det är så stort, en halv gång till mot vår "Mall" här i Stockholm, så känns det rätt hemtamt och bekvämt att gå här. Om det inte är i juletid förstås men kul då med tycker jag. Som jämförelse med Mall of Scandinavia finns här t ex 10 000 parkeringsplatser mot 3000 där o s v. Men mycket miljötänk, man har enorma tankar som samlar regnvatten som används till städning och till toalettspolning och mycket mer liknande. Vacker miljö är det också vid floden som har minnen från industrin och nu vårdas. Man planerar också en stor utbyggnad och om jag fattat det rätt så står Norge för halva ägandet. Intressant och det är ju inget EU-land eller varit så sånt verkar inte vara det viktigaste, länder samarbetar och det känns hoppfullt.

Järnvägen ska byggas ut och det blir direktlinjer till bl a London på 69 minuter. Jag tänker ibland att London ligger långt ifrån men 69 minuter är ju ingenting ända dit om jag tänker på tiden det tar här i Stockholmsområdet att ta sig fram till arbeten. Är oerhört stressande att ta sig mellan Karolinska Huddinge i söder till Karolinska Solna i norr och så far läkare och annan personal, bara att tänka på att de har småbarn också och att båda arbetar inom detta ger rysningar. Stressen och paniken flämtar fram från folk och det förstår jag så väl.

Här var det ungefär som en flygplatskontroll och det är också bra. Fast när vi kommit in så möttes vi av ett fint hjärta vid barnens lekland:

Ett stort fikonträd växer vid floden, det har något med klimatet här att göra, att det alstras värme.

Och så dagens "Lizzie" som fått lite sällskap:-) och vi satt ute här och fikade efter lyckad shopping, var en så varm dag igen och vi avslutade dagen i City sen i ljumma sommarkvällsvindar.

Ja dagens outfit måste få komma med:-), är så roligt att ge sig iväg på nya äventyr och det måste förevigas ibland:-), bekväma skor nästan alltid för det händer att vi går en mil. En svensk alltså.

Vi for till lilla staden Eyam

Det var mitt första besök, Anna som varit här en hel del har berättat mycket för mig och vi har farit förbi flera gånger men nu stannade vi, ja åkte särskilt hit på utflykt. Staden eller byn har en alldeles otrolig bakgrund och historia. Mycket finns att läsa här: https://en.wikipedia.org/wiki/Eyam

Lite kortare kan jag berätta att det var till denna by som ett paket med tyg anlände från London till byns skräddare som skulle sy kläder till invånarna och det var smittat. I London denna tid härjade pesten och mer än var femte människa där dog i den, ca 100 000 åren 1665-1666. Här insjuknade nu skräddaren med familj, dog och sjukdomen spreds. Byns kyrkoherde tillsammans med ytterligare en präst beslutade efter flera nya dödsfall tillsammans med sin församling och invånare att isolera byn helt så att inte smittan skulle spridas vidare och orsaka katastrof. De räddade många liv, ja tusentals och åter tusentals i de omkringliggande städerna med detta handlande och att de fick alla med sig och att de beslutade att kämpa tillsammans.

Kyrkoherden, William var bara 25 år, och hans fru Catherine beslutade att stanna med honom och stödja i allt det tunga. Deras barn skickades iväg och den brevväxlingen finns att läsa. William hade tagit först en BA på Cambridge University och sedan en MA 1664 och kommit precis hit. Större delen av byns invånare dog i pesten och även hans fru. Man bestämde att alla skulle begrava sina egna, Elizabeth Hancock hjälpte till med en begravning, hela hennes familj insjuknade sedan med sex barn och make och dog alla inom åtta dagar, hon drog ett barn i taget inlindat i lakan till gravplatsen dag efter dag. Det var en väldigt lång och brant väg vet jag nu. På Catherines grav läggs en vacker krans med rosor på den årliga minnesdagen man har här i byn. William själv fick svårt ett tag att få en tjänst och att bosätta sig med sina barn på ny plats, man var rädd ännu för pesten och människorna som levt här. Han fick så småningom en tjänst, jag tror det kallas domprost hos oss, i Lincoln.

Vi gick den vägen, Elizabeth gått, den var tung. Hur det var då kan jag inte föreställa mig. Elizabeth överlevde själv och idag berättar några släktingar om henne. Jag ska återkomma i ett inlägg om byn för vi återvände, det var så mycket att se och hela byn andades frid. Vi gick en liten pilgrimsvandring då, fick veta mer om forskning som bedrivs idag om immunitet t ex och där var vi svenskar nämnda.

 En väldig speciell känsla är det i denna by och byn är mycket mycket vacker. Fantastiska hus, trädgårdar, vänliga invånare, glada barn som kommer på vandring på smala stigar och hoppar snabbt åt sidan så The ladies kommer fram:-). Vad jag förstår så vårdas minnena och det är anhöriga idag som bor här jämte andra. Men jag tror för att förstå och leva här ska man ha någon sorts anknytning. Dagens kyrkoherde säger att han påminns varje dag om byns historia, sin föregångare William och hela bygdens bakgrund och alla platser finns ju kvar från den tiden.

Hit upp var det långt att gå, här finns en stor farm och den finns kvar från den tiden allt hände och drivs idag och är helt ensam här på höjden nu som då, här intill finns också gravfältet med Elizabeth Hancock´s familj.

Kyrkan andades frid, fanns jättetrevlig personal här som gärna berättade. Peace är gjort av blomblad ett och ett.

Detta fönster berättar historien för oss.

Ett saxonskt kors från 700-talet med lite keltisk utsmyckning.

Ett solur från 1700-talet som visar rätt tid men inte bryr sig om moderna påfund som vintertid och sommartid:-)

Den årliga festivalen och karnevalen stundade

Blomblad ett och ett, det är den årliga Well Dressings som äger rum, det är en hyllning till vattnet, brunnarna och livet det ger.

Väldigt skön dag att sitta ute med en fika vid det trevliga tehuset, fast vi tog kaffe:-)

Här syns en brunn och det tar lång tid att tillverka dessa konstverk med blomblad och så håller de ungefär i en vecka. Motiven kan vara från Bibeln, ha historiska teman, naturen och även sagomotiv till glädje för de små och stora.

Och så dagens "Lizzie"