måndag, oktober 03, 2016

Vi for till lilla staden Eyam

Det var mitt första besök, Anna som varit här en hel del har berättat mycket för mig och vi har farit förbi flera gånger men nu stannade vi, ja åkte särskilt hit på utflykt. Staden eller byn har en alldeles otrolig bakgrund och historia. Mycket finns att läsa här: https://en.wikipedia.org/wiki/Eyam

Lite kortare kan jag berätta att det var till denna by som ett paket med tyg anlände från London till byns skräddare som skulle sy kläder till invånarna och det var smittat. I London denna tid härjade pesten och mer än var femte människa där dog i den, ca 100 000 åren 1665-1666. Här insjuknade nu skräddaren med familj, dog och sjukdomen spreds. Byns kyrkoherde tillsammans med ytterligare en präst beslutade efter flera nya dödsfall tillsammans med sin församling och invånare att isolera byn helt så att inte smittan skulle spridas vidare och orsaka katastrof. De räddade många liv, ja tusentals och åter tusentals i de omkringliggande städerna med detta handlande och att de fick alla med sig och att de beslutade att kämpa tillsammans.

Kyrkoherden, William var bara 25 år, och hans fru Catherine beslutade att stanna med honom och stödja i allt det tunga. Deras barn skickades iväg och den brevväxlingen finns att läsa. William hade tagit först en BA på Cambridge University och sedan en MA 1664 och kommit precis hit. Större delen av byns invånare dog i pesten och även hans fru. Man bestämde att alla skulle begrava sina egna, Elizabeth Hancock hjälpte till med en begravning, hela hennes familj insjuknade sedan med sex barn och make och dog alla inom åtta dagar, hon drog ett barn i taget inlindat i lakan till gravplatsen dag efter dag. Det var en väldigt lång och brant väg vet jag nu. På Catherines grav läggs en vacker krans med rosor på den årliga minnesdagen man har här i byn. William själv fick svårt ett tag att få en tjänst och att bosätta sig med sina barn på ny plats, man var rädd ännu för pesten och människorna som levt här. Han fick så småningom en tjänst, jag tror det kallas domprost hos oss, i Lincoln.

Vi gick den vägen, Elizabeth gått, den var tung. Hur det var då kan jag inte föreställa mig. Elizabeth överlevde själv och idag berättar några släktingar om henne. Jag ska återkomma i ett inlägg om byn för vi återvände, det var så mycket att se och hela byn andades frid. Vi gick en liten pilgrimsvandring då, fick veta mer om forskning som bedrivs idag om immunitet t ex och där var vi svenskar nämnda.

 En väldig speciell känsla är det i denna by och byn är mycket mycket vacker. Fantastiska hus, trädgårdar, vänliga invånare, glada barn som kommer på vandring på smala stigar och hoppar snabbt åt sidan så The ladies kommer fram:-). Vad jag förstår så vårdas minnena och det är anhöriga idag som bor här jämte andra. Men jag tror för att förstå och leva här ska man ha någon sorts anknytning. Dagens kyrkoherde säger att han påminns varje dag om byns historia, sin föregångare William och hela bygdens bakgrund och alla platser finns ju kvar från den tiden.
Hit upp var det långt att gå, här finns en stor farm och den finns kvar från den tiden allt hände och drivs idag och är helt ensam här på höjden nu som då, här intill finns också gravfältet med Elizabeth Hancock´s familj.
Kyrkan andades frid, fanns jättetrevlig personal här som gärna berättade. Peace är gjort av blomblad ett och ett.
Detta fönster berättar historien för oss.
Ett saxonskt kors från 700-talet med lite keltisk utsmyckning.
Ett solur från 1700-talet som visar rätt tid men inte bryr sig om moderna påfund som vintertid och sommartid:-)
Den årliga festivalen och karnevalen stundade
Blomblad ett och ett, det är den årliga Well Dressings som äger rum, det är en hyllning till vattnet, brunnarna och livet det ger.


Väldigt skön dag att sitta ute med en fika vid det trevliga tehuset, fast vi tog kaffe:-)
Här syns en brunn och det tar lång tid att tillverka dessa konstverk med blomblad och så håller de ungefär i en vecka. Motiven kan vara från Bibeln, ha historiska teman, naturen och även sagomotiv till glädje för de små och stora.
Och så dagens "Lizzie"

4 kommentarer:

  1. Vi hann med mycket den dagen :)

    SvaraRadera
  2. Anna, ja och vilken fin dag det var, vackert minne!

    SvaraRadera
  3. Ja, det gjorde ni verkligen. Hann med. Trevligt.
    OCH USCH för att dyka under för pesten.
    Väldigt vacker by! Förstår att det var en fin utflykt.

    SvaraRadera
  4. Annika, ja vi gjorde mycket, roligt att minnas, det är så kul med foton, att ha dem. Ja denna by har verkligen en historia att berätta, väldig speciell.

    SvaraRadera