torsdag, juli 03, 2014

En toppenmusikal på turné

Intervju med Buddy´s Maria Elena del 1

Intervju med Buddy´s Maria Elena del 2

Från West End till Sheffield och The Lyceum Theatre, och som setts av över 22 miljoner redan och det förstår jag. Var enormt bra och välgjord, helt fantastisk och otroligt duktiga artister, huvudrollsinnehavaren var helt suverän och på scenen i nära tre timmar, hur han orkade det är en gåta i sig. "Forget about feel-good. Buddy is feel-great!" Kunde inte sägas bättre. Hela Sheffield rocks som han sa:-), en fantastisk publik som dansade och sjöng.

Så otroligt duktig han var Buddy Holly och så mycket han gjorde av det nya han skapade och var ensam om då, med-och motgång följde men han var så stark och väldigt mogen, en gammal själ i en ung kropp som hans också unga fru sa, Maria Elena. Han omkom så tragiskt i en flygolycka tillsammans med flera vänner och artister, så ung, 22 år. Maria Elena väntade deras första barn och han tyckte inte hon skulle följa med på turnén eftersom hon mådde dåligt under graviditeten, tanken var den att hon skulle varit med annars och än idag känner hon skuld över det för hon tror att hon skulle ha hindrat dem att ta den flighten, det var snöstorm i USA och inte världens bästa plan heller som togs för att turnébussens värmesystem kollapsat. Hon fick missfall strax efter beskedet om olyckan. Idag arbetar hon (82 år i dec) med fans, skivor, musikaler runt Buddy ca kl 10 - 17 om dagarna.

Teatern i sig är en pärla, Anna fixade toppenplatser och mamma betalade:-), denna teater invigdes 1879 och är den enda utanför London som finns kvar med den arkitekturen, proscenium arch, av teaterarkitekten WGR Sprague. 1068 sköna fåtöljer finns och dess överlevnad har varit vacklande ibland p g a behovet av renovering, det togs tag i det av Sheffields kommun och några businessmen och 1990 återinvigdes den i all sin glans efter en renovering på runt 120 miljoner, nu är den listad och finns för evigt. Mycket vacker.
Vi fick en souvenir, programmet från den sista turnén, fylld av glädje och musik och hårt arbete, men som slutade så tragiskt. Ja det är från det sista uppträdandet måndagen den 2 febr 1959, den 3 febr kraschade planet de flög i.

2 kommentarer:

  1. Det första fotot ser nästan ut som en kuliss :)

    SvaraRadera
  2. Anna, ja, det är ju taget av en proffsfotograf:-)

    SvaraRadera