måndag, april 29, 2013

Kär moster, mammas lillasyster

Får telefonsamtal i påskveckan i England, min moster finns inte mer här. Nu är de alla tillsammans. Mina föräldrar, deras föräldrar, alla syskon, deras fruar och makar och så storebror och några av våra kusiner också. Mamma och hennes lillasyster som förlorade sina båda unga föräldrar 24 år och 28 år som fyraåring resp ettåring. De är hemma nu. Min moster som ringde till oss där vi var samlade och tänkte på oss nu efter vi suttit hos min storebror i gravkapellet dagen före hans begravning 31 jan i år, han som föddes först, sedan kom deras ende son och barn och så kom min andre bror och jag, en moster och morbror som följde oss genom alla skeden i livet. Och deras son min kusin förlorade sin mamma nu kort efter min storebror som han stått väldigt nära hela livet. Tidigare förlorade han sin pappa min morbror på ett väldigt tragiskt sätt.
Då har jag förlorat alla 18 i den äldre generationen, föräldrar och alla deras syskon med respektive och min storebror också. Far- och morföräldrar har jag aldrig upplevt. Inte morföräldrar förstås som dog när mamma själv var småbarn men även farföräldrarna gick bort innan jag föddes.
Maken har en moster kvar som den enda i den äldre generationen i en stor släkt. Ja då är det så.
Han fick ordna med ett hjärta, jag beskrev hur jag önskade, med vårblommor helst, kanske blev det så här:

6 kommentarer:

  1. Jag bokstaverade ordentligt texten till banden och skira vårfärger beställdes till hjärtat.

    SvaraRadera
  2. Inte förlorade men gått före tycker jag det var fint som det stod på gravstenen i Castleton.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna, det är så sant! Jag skrev ju det ser jag att nu är alla tillsammans...men sedan att jag förlorat dem alla, ja det är kluvet för det är så det känns med. Konstigast av allt är det med storebror men en tröst att kanske de är hemma nu som kusin J skrev i mosters annons.

      Radera
  3. Håller med dig och Anna :) Det är sorgligt för oss som är kvar och det får vara ledsamt. Samtidigt får man hylla deras liv, så långt eller kort som det blev, och tröstas i att de är tillsammans någon annanstans!

    SvaraRadera
  4. Trillingnöten, det är värst för dem som är kvar, att dö är nog inte så farligt men samtidigt är allt ofattbart, ja själva livet och döden med.

    SvaraRadera